vad händer nu?

I torsdags morgon begav jag mig av till Santa Cruz. Väl där bokade jag en cruise samt en helgtripp till den största av öarna här på Galapagos. Sedan igår morgon har jag alltså befunnit mig på ön Isabela och sett allt från flamingos till rockor, vulkaner, en jädra massa blåfotade fåglar samt en och annan pingvin. Det bästa på dessa dagarna var dock 120 sängen och varmvattnet, så underbart! Tidigt tidigt imorgon söndag beger jag mig dock tillbaka till Santa Cruz, om än bara för någon timme innan jag sedan drar på en 8dagars kryssning. Därav avtar jag att jag kommer vara utan internet under dessa dagar.

Ha det bäst alla. På återseende.

Ps tack Lisa, Jimmy, dottern på hotellet och inte minst David för er hjälp de senaste två dagarna. Utan er hjälp skulle jag aldrig komma iväg på kryssningen imorgon, ni är bäst. Åter igen tack!! Ds.

Sköldpaddor, sjölejon, rockor, hajar och andra kul djur - Galapagos är som en dröm!

Efter lördagens sjukdom så har jag idag fått revansch. Idag fick alltså även jag bege mig av till kickers rock, något jag är oerhört tacksam över. Trots lite sjösjuka så var dagen nämligen så otroligt mäktig. Om jag inte redan visste att Galapagos är ett paradis så vet jag det absolut efter idag. Att jag dessutom har en vattentålig kamera gör helt klart livet ännu lite roligare. Bilder från dagen kommer dock först senare, oklart när. Imorgom åker jag nämligen till santa cruz tidigt på morgonen och vad som väntar efter det är än så länge ganska oklart. Därav är det även oklart hur internettillgången kommer att vara mina sista resveckor, det återstår helt enkelt att se. Vad jag däremot vet är att jag har internet idag, så om någon nattuggla är vaken så kommer jag att vara tillgänglig på skype i några timmar.

Aldrig hade jag ens vågat drömma om jag någon gång i mitt liv skulle snorkla bara några meter från en haj. Ännu mindre hade jag vågat drömma om att snorkla bara några meter från 25 hajar. Att säga att dagen enbart var mäktig är att ljuga. Detta kan vara det coolaste jag någonsin upplevt!!  

Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig

Fredagskvällen var kommen och taggad inför morgondagens tur till kickers rock begav jag mig av till sängen tidigt så jag skulle vara rejält utvilad morgonen därpå. Tyvärr blev det dock inte riktigt som jag tänkt mig. Istället för att vakna pigg på morgonen så vaknade jag flera gånger under natten smått illamåendes. Mycket mer än så hände inte under självaste natten men tyvärr fick jag däremot inte behålla min frukost på morgonen. Envis som jag är bestämde jag mig dock för att försöka fullfölja min dagsplan. Klart jag skulle till kickers rock, nu mådde jag ju faktiskt prima igen! Att jag mådde finfint kan jag tyvärr dock inte påstå att jag gjorde speciellt länge. Redan efter 100m promenad mådde jag nämligen sämre, om än bara lite. Minuterna gick och mitt tillstånd fortsatte att försämras. Precis innan det blivit dags att gå på båten bestämde jag mig därför att det tyvärr inte skulle bli någon utflyckt för mig den dagen. Istället tog jag mig an vad som där och då var ett gigantiskt projekt för mig. Ett projekt som bestod av att jag på egen hand skulle ta mig hem de ca 4kvarteren från båthamnen till hostlet. Det var ett äventyr i sig vill jag lova, jag är fortfarande imponerad över att mina ben bar mig.

Väl framme på hostlet väntade en dag bestående av toabesök, feber och en jäkla massa sömn. Redan senare samma dag mådde jag däremot, tack och lov bättre och idag har jag åter lyckats ta mig till stranden. Så frånvarande som jag var igår vet jag dock inte när jag var sist. Därmed minns jag tyvärr inte så mycket av det jag försökte säga till de danska tjejerna jag då delade rum med, men om någon av dem ser detta så vill jag bara skicka ett gigantiskt tack för dess omtanke, tacka så mycket för dessa två härliga veckor och önska ett stort lycka till på deras fortsatta resor.

Efter 28h sovande av 36 möjliga så är jag såhär dagen efter fortfarande lite bitter över att jag, som mer eller mindre aldrig spyr ännu en gång lyckats få någon form av maginfluensa under denna resan. Att jag dessutom lyckats tajma in båda gångerna på några av de mest olämpliga dagarna är nästan imponerande. Oavsett så är jag glad att jag trots mitt tillstånd under gårdagen lyckades prioritera mig själv före mina pengar. Att spendera dagen på en båt hade knappast gjort att jag mått bättre!

Ibland blir saker inte alltid som man tänkt sig. Ibland gäller det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen! 

Imorgon är en ny dag

Så har snart även dagen från helvetet passerat. Snart har även en dag med mer eller mjndre fullständigt kaos passerat. Egentligen önskar jag att jag sovit bort hela denna dagen. Att jag sluppit gå till "jobbet". Det gjorde jag dock inte. Istället blev det jag som var en del av det fullständiga kaoset. Istället bestod dagen av ett epelepsianfall på en av min grupps 1åringar, som de inte ens visste hade epelepsi. Till följd fick jag och en annan volontär skåda 5 fröknar som halvskrikandes sprang runt i hela byggnaden samtidigt som ca 50st 1-3åringar börjar stortjuta och gråta för att de inte hade en aning om vad som hände med deras kompis. Maria, fröknen jag arbetar med åkte iväg med killen till sjukhuset och kvar blev jag, själv med 8st griniga ungar mellan 1 och 2 år. Svetten verkligen rann från mig och att inte veta hur länge jag skulle vara själv gjorde mig bara mer och mer stressad. Varför kom ingen annan lärare och hjälpte mig eller varför fick åtminstone inte Linnea, den andra volontären komma och hjälpa mig istället för att de skulle vara 2st på 7barn och jag själv på 8? Varför fick hon inte hjälpa mig när hon faktiskt ville det...? Jag hade eller har en aning om det men efter ca 1h kom åtminstone Maria äntligen tillbaka. Äntligen kunde jag få hjälp med duschar, klädbyten, måltider, läggdags och allt annat som jag annars snart skulle fått klara själv. Framförallt kunde dock äntligen jag och de andra få klarhet i vad som egentligen skett någon timme tidigare. Det enda vi visste hittills var nämligen att ungen såg död ut och att maria skrikandes sprang runt som en galning med honom i famnen. Tillslut la sig stormen äntligen sig en aning och efter ytterligare några timmar, med strömavbrott och liknanande var min arbetsdag äntligen över. Trött som ett as skulle jag äntligen få dissa regnet för 1.5h med bra musik och sömn. Utan den sömnen hade jag aldrig lyckats vara vaken nu. Nu har dock även den extra energin tagit slut, trots att klockan bara är 20:45. Måtte jag efter en dag som denna få sova hela natten utan mardrömmar. Måtte jag få vakna upp pigg imorgon. Imorgon är nämligen en ny dag. Då är det jag som för sista gången denna veckan ska vara redo för ytterligsre en dag som volontär. Då hoppas jag att jag får lite klarhet i hur den lilla killen egentligen mår. Därefter är det äntligen helg och jag som drar till kicker rock.

Vad hade egentligen skett om jag inte varit på "jobbet" idag? Hur hade de då lyckas lösa situationen? Vem skulle tagit hand om ytterligare 8 griniga barn? Jag har verkligen ingen aning För 10ungar/vuxen är redan mer än tillräckligt. Något jag däremot vet är att jag aldrig kommer skaffa 8 barn samt att jag aldrig kommer arbeta på dagis eller liknande. Jag är sjukt imponerad av de jag jobbar med under dessa veckor, framförallt eftersom många av dem även har småbarn hemma. Dock måste jag även ge mig själv en extra guldstjärna för mitt jobb idag. Det tycker jag faktiskt att jag förtjänar efter min insatts!
Nu säger jag godnatt till mig själv och godmorgon till alla er andra.

Barfotalivet i paradiset

Volontärarbete, åtskilliga barfotspromenader och simturer med blåfotsde fåglar och sjölejon fortsätter att förgylla mina dagar. En helt underbar tillvaro helt enkelt. Jag ska dock inte sticka under stolen med att jag lite smått börjar sakna att kunna prata svenska (holländare, tyskar och schweizare i all ära, men åtminstone en svensk vore trevligt att träffa). Min tid i paradiset går dock med en hiskelig fart. Idag har jag nämligen påbörjat min 5 resvecka. Detta innebär alltså att jag redan hunnit avklarat halva min resa... Än återstår däremot fortfarande nästan 5veckor på min första egna resa utomlands. Än återstår 5 veckor på andra sidan jorden, varav 4 veckor i ett litet paradis. För att njuta maximalt in i det sists så kommer jag därför att i veckan boka en ca 10 dagar lång bådtripp här bland Galapahosöarna. Gratis kommer det knappast vara men det struntar jag just nu fullständigt i. Jag lever ju faktiskt bara en gång. Tiden går inte i repris och jag kommer aldrig att vara ung mer än en gång. Chanser och möjligheter jag får nu kommer aldrig att komma igen. Tiden går inte i repris, även om jag ibland önskar att den gjorde det.
Nehe nu har jag varit klok nog. Ha en fortsatt trevlig dag alla livsnjutare.

Ps. Med pengar kommer du långt men glöm inte att de är till för att spendera. Livet går inte i repris men pengar går det alltid att skaffs nya, även om man ibland kan få kämpa ordentligt för att få dem. Livet är inte enkelt och kommer aldrig att bli, det gäller bara att finna en lösning för att nå sitt mål. Nå sitt mål och sin dröm, ingen annans. Glöm aldrig det! Ds. 

Kan inget annat än att tycka dessa är lite läskiga

"Alltså sjölejon är verkligen inte alld fotogeniska. De ser ju bara ut
som stora korvar!". Nejdu Johannes, sjölejon kan faktiskt
bli bra på kort. Det krävs bara lite tålamod
samt en gnutta tur.

Alltså kolla leendet! Tänkte för övrigt ta med mig denna
sötnosen hem. Hoppas inte någon protesterar allt för mycket, jag
 lovar att ge den all min kärlek!

Lever ni?

San Cristobal är superhärligt och att både kunna simma och gå till affären med supersöta sjölejon tätt i hälen är verkligen som en dröm! Tyvärr kryllar det dock inte bara av mysiga sjölejon, krabbor och ödlor här, tyvärr. Myggor finns här nämligen också gott om. Sånna jobbiga myggor som ger kliande myggbett dessutom, fy! Tack och lov att jag har myggnät med mig, myggmedel hoppas jag hitta imorgon. Om inte så kommer jag bli uppäten för det är bara ute det finns internet.
Gällande volontärarbetet som skulle påbörjats idag så går det sisådär, inget jobb varken idag eller imorgon. Förhoppningsvis får dock jag och de 6 danska tjejerna klartecken under morgondagen om att börja på ett projekt på onsdag för att vara där i 3 dagar och sedan påbörja nya projekt på måndag, om än andra än vad både jag och några av de andra bokat. Fortsätter det däremot att strula så får vi se hur jag löser det. Kvar på Galapagosöarna, mitt drömresemål kommer jag åtminstone förbli i 5veckor som planerat.

Nu när jag faktiskt är åtminstone någorlunda duktig på att uppdaterara er med vad som sker under min resa och när jag dessutom kommer att ha internet här på detta hostlet (vilket inte skulle finnas) så skulle det ju vara trevligt att åtminstone höra något från någon av er där hemma gällande hur ni har det, för det är det oerhört dåligt med i dagsläget. Familj, vänner och övriga läsare, lever ni eller?!? En kommentar, ett mail, ett skypesamtal eller vad som helst hade vatt trevligt (min mobil fungerar dock inte) bara för att veta att allt är okej med er. Om inte så kan jag lika väl sluta med bloggandet känns det som och enbart uppdatera de två personerna som faktiskt verkar ha ett äkta intresse av vad som sker under min resa och som därmed faktiskt är villiga att prata med mig personligen. Att skriva här känns ju i dagsläget bara som att prata med en vägg. Därav blir det inget mer bloggande denna veckan. Vill ni veta mer så får ni engagera er lite, jag kollar både mail, facebook och skype dagligen.
På återseende antar jag.

Guayaquil nästa

Så har nästan en hel vecka i underbara Montanita passerat. Stället är och har varit fantastiskt och jag hade gärna stannat längre, om så bara för några dagar. Imorgon förmiddag åker jag däremot istället till Guayaquil innan jag på söndag åker till platsen som jag i flera år drömt om att besöka, Galapagosöarna. Jag är galet taggad och jag hoppas verkligen att de 5 kommande veckorna kommer bli så bra som de verkar bli.

Nedan finner ni några av mina favoritfoton från de senaste 2.5 veckorna (nyaste bilderna först). De resterande sisådär 450st foton som hittills tagits under min resa får ni allt kika på när jag är tillbaka i Sverige om knappt 6 veckor.

30kr fattigare och en lyxfrukost på stranden rikare

En bild, tusen ord!

Chokladtillverkning utanför Puerto Quito

Robinson?

vårt lilla bambuhus förgående vecka

Några 5000 h.m blev det tyvärr inte på Cotopaxi pga
 oväder, men 4909 är inte fy skam det heller

Få saker kännetecknar en turist så mycket som en kamera