söndag 13 april 2014

"Jag hoppas du driver med mig, du vet ju aldrig vilken idiot som stannar!!"

För några veckor sedan gjorde jag något som för de flesta uppenbarligen är en helgalen grej. Jag avklarade en av de saker som jag har på min "att göra innan jag dör-lista". Jag liftade. De som jag har berättat detta för har gett mig många olika och nästan arga reaktioner. Jag har därför valt att ligga lite låg med att säga det till fler. Kommentarer som "jag hoppas du driver med mig, du vet ju aldrig vilken idiot som stannar!!" har dock gjort mig mer om mer frustrerad och jag väljer nu därför att berätta om min händelse även här. Det första jag vill förtydliga för alla är att jag tror det är större sannolikt att den som stannar möter en idiot än tvärtom eftersom de som stannar oftast stannar spontant medans de som liftar har planerat det. För det andra så förstår jag inte vad det är som gör hela situationen så mycket värre för att jag som tjej stod längst en väg och räckte ut tummen i hopp om att någon skulle stanna och plocka upp mig, istället för en kille. Ja man hör en hel del om hemskheter som händer tjejer, men jag tror knappast att någon av mina nära och kära tror att jag inte skulle agera om jag eller någon annan hamnar i en nödsituation. Jag blir helt enkelt så arg på folk som inte vågar tro på mänskligheten och idiotförklarar mig som tjej för att jag gör något som bara killar får göra. Om det ens är tillåtet för dem. 
Jag hoppas ni inser att folk har liftat i alla tider och att att jag med stolthet för vidare traditionen. Nej jag kommer inte att vara den som liftar dagligen, verkligen inte. Jag ser dock betydligt mycket fler fördelar än nackdelar med detta och min första liftning var en väldigt rolig upplevelse. Därför vet jag att jag kommer lifta fler gånger. Oavsett vad de i min närhet anser är rätt/fel. Jag lever mitt liv. Ingen annan. Det är bara jag som kan tyda mitt hjärta! Jag har därmed en stor önskan. En önskan som jag vill att just du hjälper mig med. Snälla låt mig göra det jag vill och stötta mig i mina beslut istället för att klanka ner på mina värderingar och ageranden! 

Nu blir det läggdags för mig och imorgon när jag vaknar hoppas jag att jag slipper se ett irriterat sms från mamma eller från någon annan som hittills varit ovetande om mitt liftande. 




En kort sammanfattning

Många saker har som sagt hänt sedan sist och vissa är värda att nämnas mer än andra. I detta inlägg tänker jag dock försöka fatta mig relativt kort. Vill ni veta mer om något av dessa så får ni helt enkelt fråga.

Ni som känner mig väl vet förmodligen att nyårsafton normalt är en av de dagar som jag ser fram mot mest under året. Jag älskar att man får klä upp sig och käka gott tillsammans med sina vänner samtidigt som man firar alla framgångar man gjort under året i kombination med att man ser fram mot alla nya galenskap. Denna nyårsafton var dock något utöver det vanliga. Detta eftersom halvkrassliga jag satt hemma i soffan i min ensamhet iförd one piece och drack ramlösa i champagneglas samtidigt som jag åt lite god mat framför Diggiloo. Nu tycker kanske du att jag låter som typ 60år, men hela situationen var så skön. Det är klart att jag kände en saknad efter mina älskade vänner och en fest, men det var så skönt med ett lugnt nyårsfirande. Ett samtal med fina vänner räckte gott. Jag gav helt enkelt mig själv riktig kvalitetstid så att jag kunde piggna till och därmed kunna åka lite skidor på 2014års första dag under tiden som de flesta andra låg hemma och var bakis. Utöver detta så har det nya året börjat med ännu en punktering på bilen, 4000sj-priopoäng skänkta till "min stora dag", fyndande på 10kr-dagen på kupan i Järpen, bio med Henrik och Ida för att se den så omtalade filmen "hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", två omgångar av reflektionsuppgifter samt mentorskapsmöten har avklarats och ett glädjebesked från skatteverket har anlänt. I slutet av Januari kom även finaste Emmy till Åre för att förgylla mitt liv lite extra.



Vart har tiden tagit vägen?!?

Likt rubriken lyder så undrar jag vart tiden har tagit vägen, för idag är det redan 13 April. Det känns helt sjukt. Jag har inte riktigt insett att alla liftar i Åre stänger om exakt 3 veckor. Att det nästan var 4 månader sedan jag publicerade ett inlägg här sist. 3.5 månader sedan jag kom tillbaka från min vistelse i Småland. Över 7 månader sedan mitt flyttlass begav sig av till Jämtland och 2.5 månader sedan underbaraste Emmy var på besök hos mig. Dessutom är det mindre än 6 veckor kvar innan SKARP Åres avslutningsfest går av stapeln... Det känns helt sjukt!
Jag skrev tidigare att det nästan var 4 månader sedan jag sist publicerade ett inlägg här och jag antar att ni därmed förstår att det har hänt sjukt mycket i mitt liv. Jag kunna skriva en hel roman. En roman om alla lektioner, fester och andra helt sjuka händelser som jag upplevt. Denna gång väljer jag dock att avstå från detta. Någon gång i framtiden kanske däremot även detta är något som jag har avklarat. Just nu väljer jag dock att fokusera på annat. Jag antar dock att ni åtminstone vill veta lite vad som skett sedan sist för jag tror inte det är någon som vet allt. Okej nu kommer lång ifrån allt publiceras här, men de mest händelserika sakerna kommer åtminstone att tas upp. Jag har dock funderat ganska mycket på hur jag ska förmedla mina upplevelser på bästa sätt utan att ni tröttnar. Det jag då har kommit fram till är att jag kommer publicera 3st inlägg med olika innehåll. Ett som kort beskriver vad som skett sedan sist. Ett som berättar om min utbildning och vad som hänt/händer där och ett som tar upp händelser som jag misstänker att de flesta av er vill ha en tydligare förklaring av. 

Tills dess att ovanstående inlägg blir publicerade så vill jag skicka en varm vårhälsning till dig som just nu läser denna blogg. Du är fantastisk! 

Jag kan knappast klaga på naturen där jag bor!